De höjer sig över ytan

Interaktiv karta

Klicka på kartan för att visa höjden.

Härjedalens kommun

Härjedalens kommun har en yta på 11 kvadratkilometer och är därmed en av Sveriges till ytan största kommuner. Dess gränser motsvarar i stort sett landskapet Härjedalen. Ytan är till stor del präglad av fjällen, ungefär 80 procent ligger högre än meter över havet. Mellan fjällen finns många dalstråk vilka varit viktiga för både bebyggelse och näringsliv. Den dominerande dalgången är Ljusnandalen som löper i nordväst–sydöstlig längdriktning. I nordvästra delen av kommunen finns fjällkedjans högfjällszon, en väl avgränsad topografisk region. Ett brett förfjällsområde vidtar längre österut med berg som Sonfjället och Vemdalsfjällen. I sydöst övergår landskapet i en bergkullslätt med berg som höjer sig – m över dalbottnarna. Områdets största sjö Rogen hittas i sydväst tillsammans med ett stort antal småsjöar och svärmar av moränryggar.

Wikipedia (CC-BY-SA )

Om denna karta

Andra topografiska kartor

Klicka på en karta för att se dess topografi, dess höjd och dess relief.

För att behärska läsa från en topografisk karta, existerar det viktigt att uppleva till naturgeografiska begrepp samt symboler. Olika landformer kategoriseras efter deras respektive höjd över havet, deras topografi. Utifrån detta kan man skilja mellan slätter, kullar och berg.

Själva formen vid slätter, kullar och kulle varierar stort, vilket animationen också visar.

Man skiljer vid olika typer av ytvatten, till modell sjöar, ocean, oceaner samt vattendrag såsom bäckar, älvar och floder.

Ytvattnet skapar olika typer från landformer såsom till modell flodmynningar, sund, rev samt vattenfall, dock det förekommer också konstgjorda strukturer såsom dammar, hamnar och kanaler.

Syftet med topografi är för att underlätta orientering. Av detta skäl måste höjdskillnaderna behärska beskrivas grafiskt. Det maximalt belysande sättet att beteckna elevation vid världskartor, skolkartor, planscher samt hydrografiska kartor är för att använda färger: blått på grund av vatten, grönt för slätter, ljusbrunt till kullar samt brunt till berg. ett mörkare nyans av brunt indikerar enstaka ökning inom höjd. då det gäller gröna samt blå färger, indikerar enstaka mörkare nyans is

Under ytan

Havet består av flera olika skikt. Den översta, pelagialen, är det fria vattnet där man hittar större delen av livet. Pelagialen delas i sin tur upp i ett övre lager som sträcker sig nedåt m. Det är här solljuset träffar vattnet och värmer upp det, fast det går inte så långt ner. Efter kanske bara 20 m tar ljuset slut och det börjar mörkna.

Vattentemperaturen är ca I mellanlagret, mesopelagen, som sträcker sig från till m faller temperaturen till runt 4. Det sista bottenlagret, abyssalen kan gå ända ner till 10 m och där är det också riktigt kallt, men sällan under fryspunkten.

Det sista skiktet i havet, havsbottnen består av en blandning av enorma slätter, bergskedjor och avgrunder. Större delen av havsbottnen är platt. Där havsbottnen går ut från stränderna sluttar den mer eller mindre brant. Ibland går det stuprakt ner, men mestadels sluttar bottnen ut i hundratals kilometer. Det är i denna långa ”nedförsbacke” man hittar 90 % av livet i havet.

Under havet hittar man också enorma bergskedjor med flera toppar högre än ytans högsta berg Mount Everest. Några av dessa toppar höjer sig en bra bit över havsytan och bildar öar. Vulkanön Mauna Kea som tillhör Hawaii i