Vad betyder skåne

Skånska är inom dag oftast ett samlingsbegrepp för dem svenska jämkade dialekter samt regionala former av standardsvenska som inom dag brukas i Skåne. En ytterligare betydelse från ”skånska” existerar de genuina dialekter alternativt folkmål likt historiskt talades i Skåne; dessa äldre folkmål äger visserligen påverkat de nutida utjämnade dialekterna och regionala formerna från standardsvenska, dock är (var) så olik i sitt uttal, sin fonologi, sin morfologi samt i sitt ordförråd, för att de till det stora flertalet nutida svenskar samt skåningar vore svårbegripliga.

Även de äldre sydskandinaviska dialekterna som talades i vad som inom historiesammanhang brukar kallas Skåneland före försvenskningsprocessen från sent tal brukar gå beneath benämningen skånska. Dessa äldre mål kunna också betecknas som former av danska.

Skånskan besitter – tillsammans med svenskan och danskan – sitt ursprung inom fornnordiskan. Ur fornnordiskan äger en fornöstnordisk gren utvecklats, som plats i stort sett identisk språkliga varietet fram mot talet, varefter fornöstnordiskan splittrades i dem olika målen inom detta som senare blev dem danska, skånska och svenska dialektområdena.

En stor sektion av skånskans unika ordförråd har försvunn

Skånsk lexikon

A
A! - utrops ord, som uttrycker förundran, tvifvelsmål, smärta eller glädje.
AÕdu - utrop som utstötes i sammanhang där inget synes särskilt imponerande på en malmöit.
Abbekat - advokat.
Abekatt - person som härmar andra.
Abezätabok - abc-bok.
Abezätaknekt - liten pojke som lär sig alfabetet.
Ackedera - diskutera, förhandla. Stå inte där och ackedera, utan slå till nu innan det är för sent!
Affeltag - 1) svårt fall av huvudvärk; 2) kraftigt tag; 3) när man slinter p g a av felaktligt grepp.
Agarn - ekollon.
Aga - åka. Nu ager vi himm innan far ramlar au stolen au allt fylle!
Agebräda - kusksits, speciellt i pinnavagn (enkel höskrinda), men ordet blev med tiden allmän benämning på ÓåkbrädaÓ.
Agedyna - åkdynan var: som livet i byahemmet. Mörk och tung i bottenfärgen, men med frikostig hand hade väverskan slagit in fagra blomster i mönstretÓ. (E. Frostin)
Agerhöna - nyckelpiga.
Ager - åker.
Agnaso - sugga som äter mycket agnar. Han slo ihob flabben såm en agnaso.
Ahång - girig eller snål typ.
Akava - plötsligt, oförmodat.
Akaven - bakvänt, krångligt
Akrängd - krånglig, svår att komma överens med.

Skåne kallades för Sconaowe vid talets början och Scóneg omkring , namnet tros ursprungligen ha varit Skathinawjo som är sammansatt av orden Skathin- (skada eller farlig) och –awjo (ö eller halvö). Skåne betyder alltså "den farliga halvön" och det som har gett upphov till namnet är det för sjöfarten farliga sydvästra hörnet av Skåne. Namnet på staden Skanör som ligger där har samma ursprung. Sannolikt är det Skathinawjo som även har gett upphov till namnet Skandinavien. Det ursprungliga Skånes omfattning tros ha varit begränsat till slättlandet i väster och söder. De övriga delarna av Skåne som till exempel Göinge, Åsbo och Villand var förmodligen från början separata land. Under medeltiden var däremot Skånes omfattning mycket större än idag eftersom det då även omfattade Halland, Blekinge och Bornholm. Detta område som på latin kallades för "terra Scaniae" utgjorde en lagsaga med ett eget landsting i Lund och en egen lag, skånelagen, som var gällande lag i Skåne fram till då den svenska landslagen infördes. Blekinge och Halland avskiljdes dock från Skåne redan under medeltiden när de fick egna landsting, men de fortsatte även efter det att tillämpa skånel