Havet första världskriget
Kapplöpningen till havet
Kapplöpningen till havet kallas den fas av första världskriget som utspelade sig på västfronten, norra Frankrike, hösten Det handlade inte alls om en "kapplöpning" i egentlig mening,[1] istället var det den avslutande delen av världskrigets inledning, innan västfronten blev förvandlad till ett enda omkring km långt system av skyttegravar (fågelvägen cirka km men frontlinjen var långt ifrån rak).
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]På västfronten hade den tyska offensiven under krigets inledande veckor stoppats av fransmännen vid floden Marne, inte långt från Paris. Detta fick beteckningen Undret vid Marne. Tyskarna retirerade därefter uppåt 10 mil och började gräva ner sig i defensiva skyttegravar. De franska arméerna, understödda av britter, försökte då kringgå de "nedgrävda" tyskarna längre norrut. Tyskarna klarade av kringränningsförsöket och försökte därefter själva kringränna fransmännen, som nu också börjat gräva skyttegravar. Eftersom både stridsflyg och bepansrade fordon ("tanks") var långt ifrån fulländade uppfinningar samtidigt som de vattenkylda kulsprutorna utgjorde ett mycket dödligt hot mot såväl infanteri som kavalleri
Första världskriget
| Ägderum | 28 juli – 11 november 4 år och dagar |
|---|---|
| Började | Österrike-Ungern förklarar krig mot Serbien |
| Slutade | Vapenstilleståndet i Compiègneskogen |
| Plats | Europa, Afrika, Mellanöstern, Stilla havetStillahavsöarna, Kina och utanför Syd- och Nordamerikas kust |
| Avslutad av | |
| Resultat | Seger för Ententen |
| Casusbelli | Julikrisen
Kriget till sjöss och inom luften plats en elementär aspekt från första världskriget. Sjö- samt sjöfartskonkurrens ägde varit enstaka betydande orsak till kriget, vilket bidrog till för att öka spänningarna mellan anglo och tyska. Under tre århundraden ägde Storbritannien varit världens ledande sjömakt, samt detta plats fortfarande fallet när denna gick in på talet. Som enstaka önation inom mitten från en kejsaraktig juggernaut, litade Storbritannien vid Royal Navy för för att skydda sina kolonier, sina kommersiella intressen och sitt hemland. dock Wilhelmine Tysklands ambitioner ägde utmanat Storbritanniens flotta dominans. hade Kaisers regering beordrat byggandet från mer än 40 krigsfartyg, som skulle läggas ner och tas i drift under dem följande numeriskt värde decennierna. ägde Tysklands amiral Tirpitz utökat dessa planer ytterligare samt lagt mot ett dussin nya ubåtar till den tyska flottans "inköpslista". Denna tillväxt ledde mot att London snabbade upp sitt eget program på grund av marin modernisering och expansion. Det inledande slagskeppet från Dreadnought-klassen byggdes på bara fjorton månader och blev tagna i drift Dreadnoughten kördes på olja snarare än kol; detta var större och snabbare än något krigsfartyg likt ännu byggts; |